Anonym!

Hej!

Tack för din fråga! Du beskriver att du och den grupp med vänner har börjat umgås  med en tjej i klassen och att hon är väldigt olik er andra i gruppen. Nu tror ni att det kan ha varit denna tjej och hennes mamma som har missuppfattat situationen som ledde fram till att hon inte längre umgås med sin gamla grupp. Du och din grupp verkar vara väldigt trygga i er själva. Kanske är det därför som Wilma vill umgås med er. Att hon är tyst kan bero på att allt kanske inte är som det ska i hennes liv. Har ni frågat henne hur hon har det hemma?  Du skriver också att ni börjar finna hennes sällskap som jobbigt därför att hon inte pratar. Hade det blivit bättre om hon började prata mer? Tveka inte att fråga henne hur hon mår och även om hon vill undvika ämnet visar det att ni bryr er. Det kan göra att hon öppnar upp lite mer. Att hon är tyst och går några meter efter er kan bero på flera orsaker. Kanske går hon bakom er för att hon tror att ni inte vill ha henne i närheten? Prova nästa gång att fråga henne om hon vill gå med er och bjud in henne att vara en del av er grupp. 

Lycka till!

Kram / Uppsala Tjejjour

Hej! Våran klass är väldigt grupperad bland tjejerna, jag och 3 andra är en "grupp". En av de andra grupperna består av 6 personer, och en av de är väldigt tyst och man hör henne nästan aldrig säga någonting. Vi kan kalla henne Wilma. I våras blev det bråk i gruppen och "Wilma" och hennes mamma sa att hon hade blivit retad och fått dumma kommentarer mot sig i gruppen. Efter det satt hon själv på rasterna, så vi frågade om hon ville sitta med oss i matsalen. Hon svarade såklart ja. Då trodde vi att allt skulle lösa sig i klassen, och att "Wilma" skulle börja vara med sitt gamla gäng igen, men tyvärr är det inte så nu. Nu förstår vi att det kanske är "Wilma" och hennes mamma som har överdrivit och uppfattat saker fel. Nu måste jag säga att hennes mamma är VÄLDIGT överbeskyddande och sträng! Wilma och vi är väldigt olika, t.ex. i matsalen kan vi vara ganska högljudda medan hon bara sitter där tyst. Vart vi än går följer hon efter, sådär 2 meter bakom. Hon säger ingenting, och då menar jag verkligen ingenting. När vi frågar henne något, som t.ex. "Hur har din helg varit?", så svarar hon bara "Bra.", alltid korta svar, ofta bara ett ord. Vi börjar finna det här ganska så jobbigt, och nu undrar jag hur vi ska göra? Tacksam för svar! Kram

Frågan ställdes 25 november 2013

Kategori