Förvirrad

Fråga från: Förvirrad

Jag är en tjej på 14 år som alltid gillat att vara ensam. Men de senaste månaderna har jag börjat känna mig ensam på ett väldigt negativt sätt. Jag har gått i samma skolan sedan jag var 6 år och har aldrig lyckats få en riktig vän. Jag är aldrig med någon på eftermiddagarna. Jag vill hela tiden hålla mig upptagen med något. Om jag stannar upp får jag bara tillbaka klumpen i mitt bröst och den desperata känslan av att bara vilja bli kramad. Det känns som att allt skulle bli bättre om jag bara fick en vän. Jag kan absolut inte prata om detta med mina föräldrar. Min mamma tjatar bara om betyg och att hålla vikten. Jag tröstäter ganska mycket och pallar inte med att hon ska få mig att känna mig skyldig. Jag förstår inte varför jag är så dålig på att skaffa vänner. Jag försöker att vara snäll och intressant men folk bara undviker mig. Jag är trött på att känna mig distanserad från alla. Vet inte riktigt vad ni kan hjälpa mig med men det var skönt att få skriva detta.

Svar

Hej! Tack för ditt mejl! Jag tycker du är så himla modig som skriver till oss på Tjejjouren.se. Du berättar att du är 14 år gammal och har alltid gillat att vara ensam, men att du de senaste månaderna känt dig ensam på ett negativt sätt. Om du stannar upp så känner du hur du får en klump i bröstet och bara vill bli kramad. Du känner att allt skulle bli bättre om du fick en vän. Du upplever även att du inte kan prata med dina föräldrar om detta då din mamma tjatar mycket om dina betyg och din vikt. Du tröstäter mycket och din mamma får dig att känna dig skyldig. 

Jag förstår att det inte alltid är det lättaste att prata med sina föräldrar. Men skulle du kunna berätta för din mamma att du känner dig skyldig när hon pratar om din vikt? Du behöver inte berätta allt som du känner till henne. Men det kan vara bra om du säger ifrån och berättar att du mår dåligt när hon kommenterar din vikt. 

Finns det kanske någon annan vuxen i din närhet som du känner att du skulle kunna prata med? Det kan även vara skönt att gå och prata hos en vuxen som är helt utomstående, till exempel en kurator på skolan. Finns det en ungdomsmottagning i din närhet kan du också kontakta dem. De har kuratorer som lyssnar och stöttar. Jag vill skriva att jag tycker du är jätteduktig på att uttrycka dig i din text och att du förtjänar att må bra. Du ska inte behöva gå runt med en klump i bröstet för att du känner dig ensam.

Jag förstår att det måste vara jättejobbig att känna sig ensam. Du skriver att du försöker vara intressant men att du ändå upplever att andra undviker dig och att du är dålig på att skaffa vänner. Jag tror inte att du är dålig på att skaffa vänner, ibland är det bara väldigt svårt att hitta andra personer som en har gemensamma intressen med och som en känner att en klickar med. Vad är du intresserad av? Kanske kan du hitta ett ställe eller mötesplats där du bor för att träffa personer som har liknande intressen som dig? I vissa städer finns även ungdomshus och föreningar som en kan gå till och träffa nya människor. Idag är ju även internet stort. Kanske kan du leta efter andra i din ålder som har gemensamma intressen som dig? 

Ibland kan det ta lite tid innan en hittar vänner och jag hoppas att du gör det tillslut! Ge inte upp, du är värd att må bra! Du får jättegärna höra av dig igen både genom frågelådan och även till våra jourer där du kan chatta flera kvällar i veckan. Du hittar alla kontaktuppgifter på vår första sida.

Ta hand om dig<3
/Tjejjouren.se