Ångest efter nian

Hej! Jag slutade precis nian i min skola och mår jättedåligt, vet inte vad jag ska ta mig till. Har haft väldigt mycket problem i skolan de senaste åren och har mått ganska dåligt, men det har också varit en väldig trygghet för mig och har kommit elever och vissa lärare nära och så. Speciellt är det en lärare som varit ett stort stöd för mig (kanske utan att han vet det), han undervisar mitt favoritämne så har alltid sett fram emot hans lektioner, och har också tyckt om och sett upp till honom mycket. Han har alltid varit väldigt lugnande och peppande när vi pratat, och tagit mig seriöst. Detta har gjort att jag har kunnat haft något att se fram emot även när jag mått dåligt.

På grund av att jag har haft svårt att prata med mina föräldrar eller andra vuxna har jag har väl också idoliserat honom lite. Har haft väldigt mycket ångest och känt mig deprimerad senaste åren och har vid jobbiga stunder ibland föreställt mig att han hjälpt mig eller vad han skulle kunna ha sagt om han var där, vilket har gjort att allt lättare. Vet att det är konstigt, men har liksom använt fantasin för att kunna hantera mina känslor lättare och inte känna mig så ensam.

Kommer dessutom behöva sluta träffa den skolkurator jag pratar mycket med. Det känns som allt stöd jag har haft i och med skolan bara försvinner helt plötsligt, och att han försvinner ger mig sån ångest och stress att det känns som om jag förlorat någon typ närstående. Känns jobbigt då alla andra är så glada, och känner mig lite fånig för att jag känner detta så starkt. Svårt att prata med någon då jag tror de skulle döma mig.

Har ni något råd, för jag har ingen aning om vad jag ska göra??

Svar

Hej!

Så modigt av dig att skriva till oss!

Du berättar att du precis slutat nian och mår väldigt dåligt. Du har haft problem i skolan men samtidigt även fått en trygghet genom elever och lärare som kommit dig nära. Särskilt en lärare har varit ett extra stöd för dig och gjort att du sett fram emot att komma till skolan då han varit väldigt peppande och lugnande. Jag förstår att det måste kännas jobbigt att inte kunna ha den kontakten längre och jag tycker inte alls det är konstigt att du använt fantasin för att peppa dig själv! Alla har vi våra sätt att peppa oss själva <3 Hur känner du inför att börja gymnasiet? Du berättar också att du har haft svårt att prata med dina föräldrar, hur kommer det sig tror du? Har du försökt att berätta för de om ditt mående någon gång och hur har dom reagerat isåfall?

Precis som du skriver så kan det kännas som en sorg och ge stress när relationer och rutiner bryts samt att tryggheten i din vardag förändras. Du har haft samtalskontakt med kurator tidigare och då tänker jag att det kanske vore bra att hitta någon ny person att prata med? Kanske någon av de elever som du berättat att du kommit nära? Det finns också andra samtalskontakter exempelvis en kurator på ungdomsmottagningen, elevhälsan eller via vårdcentral. Sen har vi även en chatt här på tjejjouren som du gärna får skriva till!

Några andra tips för hur du kan hantera och bearbeta dina känslor på egen hand är att skriva ned dina känslor, när de uppstår, hur du känner och lite tankar kring det, lite som en dagbok. Då kan det vara lättare att bearbeta, bara en får ut dem på papper. Sen kan det även vara skönt att skapa på andra sätt genom att måla eller sjunga om sina känslor.

Hoppas att detta kan hjälpa dig, annars får du mer än gärna höra av dig igen på chatten eller här på frågelådan!

Ta hand om dig!

/Tjejjouren.se