Glad tjej med solglasögon

Tjejen på bilden är inte hon som skrivit inlägget

Gilla5 

"Jag tänker! En dag ska jag stå där och låsa upp dörren som alltid har vart stängd"

När jag gick i trean så har jag alltid velat haft något, vänner, uppmärksamhet och va känd.

Jag har aldrig någonsin fått det. Hur jag än har står där och kämpat, liksom gråtit av tårar.

Men oskyldiga lilla jag ska ju aldrig få något med alla mina "kompisar" får det. Jag vill... Snälla..

Jag har alltid drömt om att spela fiol. Jag tänker! En dag ska jag stå där och låsa upp dörren som alltid har vart stängd. Jag började med fiol i 3:an, kul o roligt. Jag kämpade i 1 år (gick i 4:an). Men jag tyckte det var jobbigt, ville aldrig öva o fattade inget. Kände då att jag föll på målsnöret men jag kämpade tills jag gick i 5:an, sen slutade jag. Jag kände att jag var fri, hade alla möjligheter. Inget dumt jä**la instrument som ska blockera min väg.

Kände fortfarande att jag inte va den personen jag ville va, medans alla andra får allt. Dom ska gå i märkeskläder, vara populär och ha alla vänner som finns för en.

När jag började 7:an så började jag på en "större" skola, mer människor och större byggnad. Tänkte fortfarande på den där fiolen som bara låg hemma o skärpa, vill jag fortfarande spela?  Eller blir det problem?  Men sen brydde jag mig inte så mycket mer. Men en dag så fick jag inbjudan av fiolläraren att spela på en julavslutning. Min dröm är/va ju att spela fiol varför tacka nej till en så stor möjlighet, sista chansen i mitt liv.  Jag sa ja! Blev mycket övning o träning. Trodde aldrig jag skulle kunna noterna/låtarna. Jag som inte ens kan spela fiol. Vad har jag att göra där!? Men jag ger mig inte. Jag ska stå där o glänsa en dag.

Nu kom den där dagen, då jag skulle spela. Var så nervös.... usch.... Jag börja spela det gick bra efter 3 veckors träning. Alla tyckte jag var duktig men mer tänkte jag inte på det. Tänkte, nu blir detta min sista gång. Jag vill inte!! Men jag sa till slut " jag fortsätter ". Hade bara en magkänsla  av att det skulle gå bra. Så fiollektion dagen efter. Det var kul och allt. Hade min fiol jag bara älskar!!!!

Jag börja bli riktigt duktig börja uppträda väldigt mycket, få VÄNNER och liksom bli mig själv.

Efter många uppträdanden så börja skolan prata om mig, dom såg mig i tidningen. Alla ville bli vän med mig och andra bara för att få uppmärksamhet. Som dom då inte fick. Jag börja fatta vilka som är mina vänner o inte. Börja få för mycket uppmärksamhet, nu fattar jag hur alla andra har haft det. Men nu är det min tur, bara min.

 Tack!

Lägg till kommentar

Vi kommer inte publicera eller dela din e-postadress.